JOHANNA LUNDBERG

Igår hade jag verkligen världens sämsta dag. Från det att jag vaknade och till sena kvällen ville jag bara skjuta på allt som rörde sig. Även det som inte rörde sig alls faktiskt. Jag vaknade sur och grinig, på helt fel sida alltså. Stackars Andreas som fick sig världens utskällning utan anledning. Satte mig på tunnelbanan för att åka och plugga i biblioteket, ville bara bryta ihop när jag satt där. Sämsta uppladdningen för att sitta och skriva tenta hela dagen. Lika illa som jag mådde, lika illa gick det att skriva. Satt och stirra på skärmen i vad som kändes som timmar och fick inte många knop gjort. Framåt kvällen bestämde jag mig för att bara packa ihop och försöka ta nya tag dagen efter. Jag åkte och mötte upp lite kompisar för att gå och träna tillsammans och det var exakt det jag behövde just då. Har nog aldrig svettats så mycket i hela mitt liv. Hade inte många torra fläckar på mitt linne när vi väl var färdiga men fy satan vad bra jag mådde. Det dåliga humöret var som bortblåst, det var som om svetten tog all ilska med sig och rann av mig. Jag åkte hem och myste ner mig i soffan med mat, bestämde plugg-date med en klasskompis och bestämde mig för att ta en sovmorgon idag.
Gissa om det hjälpte? OM det gjorde. Jag var nog verkligen tvungen att bara släppa alla tankar på skolan och inte fokusera på någonting. Gud vad det var välbehövligt. Så när jag var påväg för att möta upp min klasskompis tog jag upp en av kursens böcker, läste en mening och plötsligt visste jag exakt hur och vad jag skulle skriva. Fyfan vad grymt det kändes. Det små ljusglimtarna i livet alltså, det gäller att ta vara på dem. Så idag har jag haft en alldeles strålande dag. Har fått en del skrivet och känner mig lugnare än igår, det här kommer jag fixa! Tror jag snart ska packa ihop och avsluta kvällen som jag gjorde igår. Med lite svett och skön känsla.